Bild: The Amity Affliction [Officiellt pressfoto]
Vissa band gör låtar som inte bara fastnar i huvudet – de sätter sig rakt under huden. The Amity Affliction är definitivt ett av dem. I mer än två decennier har det australiensiska bandet kombinerat melodisk post-hardcore med hårt slående metalcore och texter som berör förlust, depression, beroende och personliga kamper. Ibland bjuds det på pampiga refränger att sjunga med i, andra gånger på breakdowns som slår till ordentligt. År 2026 öppnar The Amity Affliction ett nytt kapitel med sitt nya album House Of Cards, och bevisar att de fortfarande har massor att säga, även efter alla förändringar.
Bild: The Amity Affliction Live [Bryan Reinsch, @iknowimlatesorry]
Vilka är The Amity Affliction?
The Amity Affliction bildades 2003 i Gympie, i den australiensiska delstaten Queensland. Vad som började som ett band i den lokala hardcore-scenen utvecklades under åren till ett stort namn på den internationella metalcore-scenen. Med sin blandning av aggressiva shouts, melodisk cleansång och känslomässigt laddade texter slog bandet an en sträng tidigt.
Efter debutalbumet Severed Ties (2008) och uppföljaren Youngbloods (2010) tog de ännu ett stort kliv framåt med Chasing Ghosts (2012). När Let The Ocean Take Me (2014) släpptes hade The Amity Affliction blivit ett internationellt erkänt namn – ett man inte kunde förbse inom modern metalcore. Låtar som ”Pittsburgh”, ”Don't Lean On Me” och ”Death's Hand” hör än i dag till bandets mest kända spår.
Under de följande åren fortsatte australiensarna sin framgångssaga med This Could Be Heartbreak (2016), Misery (2018), Everyone Loves You... Once You Leave Them (2020) och Not Without My Ghosts (2023). Deras sound fortsatte att utvecklas, men de förlorade aldrig den känslomässiga direkthet som har utmärkt The Amity Affliction ända från starten.
Mellan melankoli och kaos
Hemligheten bakom The Amity Afflictions framgång är enkel att förklara, men ganska svår att kopiera. Å ena sidan har du frontmannen Joel Birchs djupa, aggressiva shouts; å andra sidan stora melodier och refränger som fastnar direkt. Lägg därtill kraftfulla gitarrer, elektroniska inslag och breakdowns som får igång publiken även under de tyngsta ögonblicken. Texterna känns inte heller som intetsägande genreklyschor. Joel Birch hämtar sin inspiration från personliga erfarenheter och svåra perioder i sitt liv.
Om du vill utforska bandets diskografi ska du se till att lägga till ”All Fucked Up”, ”I Bring The Weather With Me”, ”Drag the Lake” och ”Show Me Your God” på din playlist, tillsammans med klassikerna som nämndes ovan. Dessa spår ger en riktigt bra bild av hur mångsidiga The Amity Affliction är, när de rör sig mellan post-hardcore, metalcore och melodiska alternative-sound.
Ett nytt kapitel: House Of Cards
Den 24 april 2026 släppte The Amity Affliction sitt nionde studioalbum, House Of Cards. Skivan markerar en vändpunkt i bandets historia på flera sätt: det är deras första fullängdsalbum med Jonathan ”Jonny” Reeves, som tog över basen och cleansången efter att grundaren Ahren Stringer lämnade bandet.
Stringers avhopp i februari 2025 innebar en stor förändring för bandet. Under många år hade hans melodiska sång spelat en avgörande roll i att forma australiensarnas sound. Med Reeves i bandet behövde The Amity Affliction inte bara hitta en ny uppställning, utan också bygga upp en ny dynamik. På House Of Cards känns dock samspelet mellan Reeves och Joel Birch förvånansvärt naturligt. Den välkända kombinationen av tunga partier och stora melodier är intakt, samtidigt som Reeves tillför en ny vokalfärg till helheten.
Albumet är också starkt kopplat till personliga upplevelser rent textmässigt. Förlust, sorg, familjekonflikter och att försonas med det förflutna löper som en röd tråd genom låtarna. Samtidigt lyser en försiktig strimma av hopp igenom på flera ställen på skivan. Singlarna ”House Of Cards”, ”Bleed” och ”Heaven Sent” ger redan en bra känsla för vart de är på väg. ”Kickboxer” och ”Eternal War” bjuder också på spår som sätter bandets tyngre sida i absolut centrum.
Albumet producerades av gitarristen Dan Brown. Det innebar att bandet tog mycket av den kreativa kontrollen i egna händer – ett drag som Joel Birch beskrivit som befriande i intervjuer. Som ett resultat låter House Of Cards inte som ett försök att återskapa det förflutna så exakt som möjligt. Istället låter det som ett band som försonas med sin egen historia men samtidigt blickar framåt.
Ny uppställning, nya utmaningar
Förändringarna i The Amity Affliction slutade inte med Ahren Stringers avhopp. I juni 2026 meddelade även trummisen Joe Longobardi att han lämnar bandet efter åtta år. Han hade bland annat spelat på Misery, Everyone Loves You... Once You Leave Them, Not Without My Ghosts och House Of Cards.
Just nu står Joel Birch, gitarristen Dan Brown och Jonathan Reeves i centrum för bandet. Det har ännu inte offentliggjorts officiellt vem som tar över permanent bakom trumsetet. För en grupp vars sound och identitet har formats av specifika röster och personligheter under så många år är detta ännu en utmaning.
Men det finns ingen anledning att räkna bort The Amity Affliction. House Of Cards visar att bandet även med en förändrad uppställning kan behålla sitt karakteristiska sound och samtidigt utforska nya riktningar.
Bild: The Amity Affliction Live [Bryan Reinsch, @iknowimlatesorry]
Vill du läsa fler artiklar som denna? Lägg till oss bland dina föredragna källor på Google!
